| <> page <Till Fjalls> album page |
JokelnSom en gammal isbelupen drake ligger JÃkeln tungOch vitgrÃnraggig nedfÃr branten mellan tvenne toppar StjÄrten lindad runtom hÃgsta spetsen, buken spÄnd och stinn i fjÄllets kittel, ryggen krÃnt av mittmorÄnens Ås, svart och knÃlig Ner mot daln han strÄcker lÅngsmal nos med rynkigt skinn till lÄppar, vita tÄnder grina dÄr imellan, genom JÃkelportens svarta hÅl rinner ur hans gap en lerig strÃm Taggig kam pÅ hjÄssan, mÃrka grumligt grÃngrÅ Ãgon Stelt han stirrar Ãver dalen ner, trycker nosen vÄdrar mot marken mellan tassarna vars mÃrka klor skymta fram ur vÅt smutsgrÅ ragg SmÅvÄxt Ättling av sin jÄttestamfar, istidsdraken, fader JÃkul sjÄlv han som strÄckte stjÄrten upp mot polen ramarna mot blockberg och ural, han som Ãver fjÄll och slÄtter vrÄkte sig, krÄlande och vÄltrande Han som fyllde hav och sjÃar, rev med klorna rispor i de hÅrda hÄllar Gnagde klipporna och pressade bergen samman med sin tyngd Han som skÃvlade och lade Ãde sagoskogar, grÃna paradis, blÅste med iskall andedrÄkt bort allt som levde, blommande och lyste |